En dag föll bondens åsna ner i en brunn. Djuret Skrek högt i timmar och bonden försökte räkna ut ett sätt att få upp sin åsna. Han kom slutligen fram till att det förmodligen var omöjligt och att djuret var gammalt och brunnen var redan torrlagd och han såg inte hur han skulle kunna få upp åsnan vid liv och om det var värt att riskera än mer trauma för djuret, vilket han kom fram till att det inte var.
Bonden bad sina grannar om hjälp. Att hjälpa honom att torrlägga brunnen så att den täckte åsnan och så att åsnan fick komma till åsnehimlen. Alla som hade kommit för att hjälpa, greppade sina spadar och skyfflar och började skyffla ner jord i brunnen.
Till en början, när åsnan insåg vad som hände, skrek den högt men sedan, till allas förvåning, tystade den nere i brunnen och istället så kunde de höra hur denne började glädjefullt frusta och skrika.
De fortsatte att skövla ner mer jord och efter ett tag när det varit tyst ett tag så lade de ifrån sig spadarna och tittade ner i brunnen för att se vad som hänt och de blev förvånad över vad de såg. Med varje spadtag med jord som de hade skyfflat ner i brunnen så hade åsnan skakat av sig jorden och börjat trampa runt och ner jorden vilket gjort att åsnan nu var närmare brunnsöppningen.
När de fortsatte att fylla brunnen med jord så fortsatte åsnan att skaka av sig jorden och till allas förvåning tog det inte länge innan åsnan steg upp över kanten av brunnen och promenerade förnöjt bort.
Sensmoralen i berättelsen är:
I livet kommer du att få massa skit kastad på dig. Tricket är att lära dig att skaka av det och fortsätta att inte ta händelser personligt utan se vad du kan lära av dem. Varje upplevt problem kan vara en språngbräda till nästa möjlighet. Det går att komma ut ur de djupaste hål bara genom att inte ge upp utan se vilka möjligheter som finns i rådande läge.
Kom alltid ihåg att det som händer dig är inte lika viktigt som hur du reagerar på det.
Var den som ser möjligheter istället för hinder.
Vad drar du för växlar av den här historien?
Jag vill förtydliga att det är en gammal berättelse och jag är givetvis inte för djurplågeri på något sätt utan ser det som jag skriver i sensmoralen att åsnan men rådande omständigheter i berättelsen fann en lösning på en minst sagt dåligt tänkt utgång.
“When life gives you lemon, make lemonade”
Har du som ledare, ni som organisation eller du företagare fastnat och behöver nya perspektiv för att finna nya lösningar så tveka inte att kontakta mig och berätta gärna vad du tänker på utifrån denna gamla berättelse.
Jag heter Marie Wetterstrand och driver företaget Way2Grow. Har jobbat i ledande befattningar i drygt 20 år och arbetar idag med coaching och mentorprogram för ledare, organisationer, arbetsgrupper och företagare.
Kontakta mig om du vill veta mer vad som erbjuds och vad som kan passa er.