Ibland undrar jag om människor som varit med om trauman är det av en orsak. Ett trauma som med tiden blir lättare och där såren finns men som ger individen en kraft att gå vidare just genom att hjälpa andra. Jag ser dem varje dag. Företagare. Föreläsare. Utbildare. Coacher. Mentorer. Vägledare. Människor som visar sin sårbarhet och har satt sina gränser för vad som är personligt utan att vara privat.
Om vi läser om orden, personlig och privat, är skillnaden graden av insyn du ger andra i ditt liv. Personlig innebär att du delar med dig av dina tankar, erfarenheter och känslor på ett sätt som visar vem du är, men utan att avslöja allt. Det kan handla om att vara öppen, autentisk och närvarande i samtal utan att lämna ut detaljer som känns för intima eller sårbara.
Privat handlar om det som är mer skyddat och endast delas med ett fåtal personer du litar på. Det kan vara detaljer om din ekonomi, hälsa, familj eller andra aspekter av ditt liv som du inte vill att alla ska ha tillgång till. I våra mer professionella sammanhang är det ofta en balansgång. Att vara personlig skapar en närhet och förtroende, men att vara för privat kan bli oprofessionellt eller göra att du känner dig obekväm.
Ett exempel:
Att säga: “Jag har själv gått igenom en stor förändring i mitt liv och vet hur det kan kännas.” Personligt, men inte för privat.
Att säga: “Min ekonomi är i botten just nu och jag vet inte hur jag ska klara mig.”
Privat och kanske inte lämpligt att dela i alla sammanhang.
Om du ser på de sammanhang i ditt liv där du är mer professionell så märker du också att ju mer du lär känna din omgivning så har du kanske blivit mer privat. Det tror jag är viktigt eftersom det skapar en vi-känsla och det är då vi når resultat tillsammans. I företag i alla former och storlekar. Vi lär oss om varandra, hur vi fungerar, vad den andra behöver och kan hjälpas åt. Och ja, visst finns vi i olika kategorier av personligheter med olika egenskaper. Det är här den som leder bör ha, eller nej, måste ha en blick för vad varje individ behöver och var denne passar in bäst med sina kunskaper och framför allt erfarenheter. Det är mer och mer erfarenheter som gör den bästa medarbetaren.
Jag läste en artikel om att de människor på en arbetsplats som ”gör mer” och ”är mer”, det vill säga de som bjuder mer på sig själva, det är oftast de som inte stannar kvar. Det är inte alls konstigt. Jag är verkligen en av dessa. När vi inte har mer att ge, är när vi får slut på den energi som vi inte får tillbaka. En del av energin kommer faktiskt av att göra tillsammans. Men när en eller några ska dra det tunga lasset, varje gång, hela tiden, vecka ut och vecka in, finns det inget som ger mening. Ett tack räcker inte.
Det är så vanligt att den som gör ett bra jobb får mer jobb. Det här är ledarens ansvar. Se och lyssna på medarbetare och företaget kommer att förändras, till och med blomstra. Den som är känd för att vara latmasken slipper undan och behöver aldrig ta tag i just den sysslan som denne inte hanterar, för någon annan gör det snabbare och bättre. Men det slår tillbaka när den ambitiösa hamnar i sjukskrivning, är på semester eller lämnar sin yrkesroll för något bättre. Det kan ha varit bra, men alla är inte nöjd med bra.
Sårbarhet. Gränssättning. Känn på orden. Borde de inte vara med redan från skolåren? En människas motivation kommer inte från omgivningen. Vi får inspiration. Vi ger inspiration. Vi skapar själva vår motivation. Redan i skolåren bedöms vi.
Skolexempel:
Kalle är bra på matematik och historia. Han har full pott på alla prov och är duktig på lektionerna. Han har den personligheten som vågar svara, är inte rädd för att misslyckas och har lärt sig att vara social. Men lärarna säger att han måste höja betygen i de övriga ämnena för att få bättre betyg.
Anna är otroligt bra på gymnastik och språk. Hon drömmer om att en dag tävla i hela världen. Hon har den personligheten som av andra sägs vara blyg eftersom hon är tystlåten och tillbakadragen. Lärarna säger att hon måste vara mer delaktig på lektionerna i de andra ämnena för att få bättre betyg.
Livsexempel:
Både Kalle och Anna kan senare i livet arbeta med något där de använder sig av det de är bra på. Men tänk om motivationen totalt dalade när de övriga betygen måste höjas och drog ned utgångsbetygen. Ingen av dem kom in på det gymnasium de drömde om. Några år senare i vuxenlivet efter år på ”fel” arbetsplats möter de någon som säger du kan göra det du vill och hittar andra vägar till drömmen.
Motivation kommer när du minst anar det.
Nästa gång – Idéer förändrar eller fastnar
Veronica Lindh – din inspiratör
Om skribenten:
Veronica Lindh är en engagerad inspiratör, skribent och kursledare inom personlig utveckling. Med passion för självledarskap vill hon inspirera till att skapa utrymme för det som betyder mest. Hennes erfarenheter av sorg och sjukdom ger henne en unik förmåga att se möjligheter med pennan som verktyg.
Veronica är grundare av Autensia som öppnar onlinekurser 2025.
Följ, läs mer och inspireras på www.autensia.se